New York Rangers

New York Rangers
Madison Square Garden.jpg
Interiören av hemmaarenan Madison Square Garden i november 2007.
Liga National Hockey League
Conference Eastern Conference
Division Metropolitan Division
Laghistorik New York Rangers
1926 –
Stad USA New York, New York, USA
Arena Madison Square Garden
Kapacitet 18006[1]
Lagfärger Blå, röd & vit
              
Organisation
Ägare The Madison Square Garden Company
Ordförande James L. Dolan
President Andrew Lustgarten
(Affärsverksamheten)
Chris Drury
(Ishockeyverksamheten)
General manager Chris Drury
Tränare Gerard Gallant
Kapten Vakant
Farmarlag AHL
Hartford Wolf Pack
ECHL
Maine Mariners
Statistik
Flest matcher Harry Howell (1 160)
Flest mål Rod Gilbert (406)
Flest assists Brian Leetch (741)
Flest poäng Rod Gilbert (1 021)
Flest utv.min Ron Greschner (1 226)
Utmärkelser
Divisionsmästare (8) 1926–1927, 1931–1932, 1989–1990, 1941–1942, 1991–1992, 1993–1994, 2011–2012, 2014–2015
Presidents' Trophy (3) 1991–1992, 1993–1994, 2014–2015
Conference-mästare (2) 1993–1994, 2013–2014
Stanley Cup-segrar (4) 1927–1928, 1932–1933, 1939–1940, 1993–1994
Övrigt
Webbplats NHL.com/Rangers

New York Rangers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i New York, New York och som har varit medlem i National Hockey League (NHL) sedan 1927. Rangers räknas till de så kallade Original Six tillsammans med fem andra klassiska klubbar (Boston Bruins, Chicago Blackhawks, Detroit Red Wings, Montreal Canadiens och Toronto Maple Leafs). Klubbens hemmaarena är Madison Square Garden som ligger mitt på Manhattan. Laget spelar i Metropolitan Division tillsammans med Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, Philadelphia Flyers, Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.

Rangers har vunnit fyra Stanley Cup-titlar (1926–1927, 1932–1933, 1939–1940 och 1993–1994) och har haft berömda spelare som Wayne Gretzky, Mark Messier, Andy Bathgate, Brian Leetch, Pavel Bure, Harry Howell, Rod Gilbert, Mike Richter, Mike Gartner, Eddie Giacomin, Jaromír Jágr, Jean Ratelle, Brad Park och Vic Hadfield i sin organisation.

Rangers är den klubb i NHL som haft flest svenskar genom tiderna[källa behövs], bland andra Ulf Sterner, Jan Erixon, Anders Hedberg, Ulf "Lillpröjsarn" Nilsson, Tomas Sandström, Ulf Samuelsson, Ulf Dahlén, Markus Näslund, Niklas Sundström och Michael Nylander. När Ulf Sterner skrev på för klubben blev han den förste europén som spelade i NHL. I dagens Rangers representeras Sverige av Mika Zibanejad. Dessutom spelade norrmannen Mats Zuccarello Aasen i laget från 2010 till 2019.

1920-talet

Tex Rickard, grundaren av Rangers.

Historien om New York Rangers börjar i Texas. En man vid namn "Tex" Rickard arbetade som Ranger vid Texas ridande polis. "Tex" flyttade till New York där han fick idén att starta ett hockeylag för NHL. Laget började i media kallas "Tex' Rangers" och hade en ridande polis som symbol. Så småningom ändrades namnet till New York Rangers. Logotypen blev en blå-vit-röd polissköld med lagets namn.

Den viktigaste kuggen i lagbygget var Lester Patrick. Han blev tränare, manager, spelare, målvakt och så småningom ägare till klubben. Inträdet i NHL skedde 1926 och laget spelade i den dåvarande Madison Square Garden. Succén kom tidigt. Redan 1928 blev det Stanley Cup-vinst och New York Rangers hade presenterat sig för ishockeyvärlden.

1930-talet

1933 fick Rangers vara med om ytterligare en Stanley Cup-seger. Lester Patrick var fortfarande kvar i klubben och förutom att vara utespelare brukade han hoppa in i målet. Det hände på den här tiden allt för ofta att målvakterna skadades när puckar kom flygande i 150 km/h rakt emot deras oskyddade ansikten. Detta avskräckte inte Patrick. Men laget hade även en del andra stora spelare i hockeyhistorien, till exempel Lynn Patrick, Frank Boucher och Bryan Hextall.

Stanley Cup-mästare 1927–1928.
Stanley Cup-mästare 1932–1933.
  • 1930 – Förlorade i andra ronden mot Montreal Canadiens med 2-0.
  • 1931 – Förlorade i andra ronden mot Chicago Black Hawks med 2-0.
  • 1932 – Förlorade i finalen mot Toronto Maple Leafs med 3-0 i matcher.
  • 1933 – Vann finalen mot Toronto Maple Leafs med 3-1 i matcher.
    • Andy Aitkenhead, Ossie Asmundson, Doug Brennan, Bill Cook (C), Fred Bun Cook, Cecil Dillon, Erhardt Ott Heller, Ivan Ching Johnson, Melville Butch Keeling, Murray Murdoch, Gord Pettinger, Albert Babe Siebert & Art Somers – Lester Patrick.
  • 1934 – Förlorade i första ronden mot Montreal Maroons med 2-1.
  • 1935 – Förlorade i andra ronden mot Montreal Maroons med 5-4.
  • 1936 – Missade slutspel.
  • 1937 – Förlorade i finalen mot Detroit Red Wings med 3–2 i matcher.
  • 1938 – Förlorade i första slutspelsomgången mot New York Americans med 2–1 i matcher.
  • 1939 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Boston Bruins med 4–3 i matcher.

1940-talet

Strax innan USA gick med i kriget, 1940, tog Rangers hem sin 3:e Stanley Cup. Enligt rykten hanterades pokalen tvivelaktig och ska ha använts som krubba till en spelares häst och som askkopp. Rangers skulle därför ha drabbats av en förbannelse som innebar att klubben aldrig mer skulle vinna Stanley Cup. Förbannelse eller inte, men Rangers nästa Stanley Cup-seger kom först 1994.

Andra världskriget medförde att hockeyn kom i skymundan. Många unga amerikaner ryckte dessutom in i kriget, vilket innebar stora problem för rekryteringen till hockeylaget. Större delen av det ordinarie laget var inkallade och nya, oprövade spelare fick plats i truppen. När kriget var slut kom en del spelare tillbaka, men flera av spelarna hade stupat.

Några av de nya spelarna slog igenom i NHL. Målvakten Chuck Rayner blev vald till ligans Mest Värdefulla Spelare 1950.

Från och med säsongen 1942–1943 fans det endast sex lag i NHL. Dessa var New York Rangers, Chicago Blackhawks, Boston Bruins, Toronto Maple Leafs, Detroit Red Wings och Montreal Canadiens. Ända fram till 1967 var dessa de enda i ligan. Dessa lag kallas numera "The Original Six".

  • 1940 – Vann finalen mot Toronto Maple Leafs med 4-2 i matcher.
    • Mac Colville, Neil Colville, Art Coulter (C), Erhardt Ott Heller, Bryan Hextall Sr., Wilbert Dutch Hiller, Dave Kerr, James Kilby MacDonald, Lynn Patrick, Murray Muzz Patrick, Alf Pike, Walter Babe Pratt, Alex Shibicky, Clint Smith, Stanford Smith & Phil WatsonFrank Boucher.
  • 1941 – Förlorade i första rundan mot Detroit Red Wings med 2-1 i matcher.
  • 1942 – Förlorade i första rundan mot Toronto Maple Leafs med 4-2 i matcher.
  • 1943 – Missade slutspel.
  • 1944 – Missade slutspel.
  • 1945 – Missade slutspel.
  • 1946 – Missade slutspel.
  • 1947 – Missade slutspel.
  • 1948 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Detroit Red Wings med 4–2 i matcher.
  • 1949 – Missade slutspel.

1950-talet

Laget hade inga riktiga framgångar under 1950-talet, trots att de hade flera superstjärnor i laget. Däribland fanns stjärnmålvakten Ed Giachomin och lagkaptenen Andy Bathgate. Bathgate har fortfarande 2015 rekordet för flest poäng under karriären för en Rangers-spelare. Laget lät sina spelare mogna i farmarlagen, kanske för länge, innan de matchades i NHL.

Rangers mot Montreal Canadiens.
  • 1950 – Förlorade i finalen mot Detroit Red Wings med 4-3 i matcher.
  • 1951 – Missade slutspel.
  • 1952 – Missade slutspel.
  • 1953 – Missade slutspel.
  • 1954 – Missade slutspel.
  • 1955 – Missade slutspel.
  • 1956 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Montreal Canadiens med 4-1 i matcher.
  • 1957 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Montreal Canadiens med 4-1 i matcher.
  • 1958 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.
  • 1959 – Missade slutspel.

1960-talet

Från och med säsongen 1966–1967 lyckades Rangers att ta sig till slutspel nio år i rad, vilket de var ensamma om under perioden. Rangers-backen Harry Howell blev årets back säsongen 1966/67, och general manager Emile Francis gjorde en djärv satsning: Han fick över svenske Ulf Sterner till Nordamerika. När Sterner spelade sin första match blev han den första europén i ligan. Sterner spelade bara några matcher, utan några poäng, men en ny epok med européer i ligan hade startat.

  • 1960 – Missade slutspel.
  • 1961 – Missade slutspel.
  • 1962 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Toronto Maple Leafs med 4-2 i matcher
  • 1963 – Missade slutspel.
  • 1964 – Missade slutspel.
  • 1965 – Missade slutspel.
  • 1966 – Missade slutspel.
  • 1967 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Montreal Canadiens med 4–0 i matcher.
  • 1968 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Chicago Black Hawks med 4–2 i matcher.
  • 1969 – Förlorade i första slutspelsomgången mot Montreal Canadiens med 4–0 i matcher.

1970-talet

Under 1970-talet värvades många av de stora stjärnorna av den nystartade konkurrerande World Hockey Association. WHA slogs efter sju säsonger ihop med NHL år 1979 och de flesta spelarna i WHA fick därmed nya klubbar. Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson, Anders Hedberg blev redan 1978 de första Unrestricted Free Agents (UFA) i en rekrytering till NYR, där bland andra Phil Esposito spelade. På grund av en incident med Stig Salming under VM 1977 hade Esposito en negativ inställning till svenskar och myntade även uttrycket "Chicken Swedes". Han ansåg att svenskar spelade för feg ishockey. Den inställningen fick Espo verkligen ändra under tiden tillsammans med Hedberg och Nilsson. 1979 kom laget ända till Stanley Cup-final efter att ha slagit ut NHL:s serievinnare NY Islanders i en legendarisk drabbning som kallades The Subway serie, men förlorade finalen mot Montreal Canadiens med 4-1 i matcher.

  • 1970 – Förlorade i första ronden mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.
  • 1971 – Förlorade i andra omgången mot Chicago Black Hawks med 4-3 i matcher.
  • 1972 – Förlorade i finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.
  • 1973 – Förlorade i andra omgången mot Chicago Black Hawks med 4-1 i matcher.
  • 1974 – Förlorade i andra omgången mot Philadelphia Flyers med 4-3 i matcher.
  • 1975 – Förlorade i första omgången mot New York Islanders med 2-1 i matcher.
  • 1976 – Missade slutspel.
  • 1977 – Missade slutspel.
  • 1978 – Förlorade i första omgången mot Buffalo Sabres med 2–1 i matcher.
  • 1979 – Förlorade i finalen mot Montreal Canadiens med 4–1 i matcher.

1980-talet

Klubbens två svenskar, Anders Hedberg och Ulf Nilsson, var under början av 1980-talet mycket framgångsrika tillsammans. Rangers tog aldrig någon stor seger under detta årtionde. Istället tog ärkerivalerna New York Islanders fyra raka Stanley Cup-segrar under åren 1980–1983. Men det var det forna WHA-laget Edmonton Oilers som dominerade NHL på sena 1980-talet. Spelare som Wayne Gretzky, Mark Messier, Jari Kurri, Kevin Lowe, Adam Graves, Jeff Beukeboom och Esa Tikkanen tog Oilers till höga höjder. Men faktum är att alla de uppräknade spelarna skulle komma att spela för Rangers under 1990-talet.

Lagets bästa spelare under 1980-talet var målvakten John Vanbiesbrouck, som utnämndes till bästa målvakten i NHL 1986, året efter Flyers Pelle Lindbergh hade erövrat trofén. Rangers hade också många svenskar i laget, bland andra Tomas Sandström, Jan Erixon och Kjell Samuelsson. Andra stjärnor som märktes var Mike Gartner, Marcel Dionne och James Patrick.

  • 1980 – Förlorade i andra omgången mot Philadelphia Flyers med 4–1 i matcher.
  • 1981 – Förlorade i tredje omgången mot New York Islanders med 4–0 i matcher.
  • 1982 – Förlorade i andra omgången mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
  • 1983 – Förlorade i andra omgången mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
  • 1984 – Förlorade i första omgången mot New York Islanders med 3–2 i matcher.
  • 1985 – Förlorade i första omgången mot Philadelphia Flyers med 3–0 i matcher.
  • 1986 – Förlorade i tredje omgången mot Montreal Canadiens med 4–1 i matcher.
  • 1987 – Förlorade i första omgången mot Philadelphia Flyers med 4–2 i matcher.
  • 1988 – Missade slutspel.
  • 1989 – Förlorade i första omgången mot Pittsburgh Penguins med 4–0 i matcher.

1990-talet

Wayne Gretzky

Rangers hade fått en ny General manager vid namn Neil Smith. I början av 1990-talet köpte han Adam Graves och Mark Messier, som båda kom att betyda mycket för laget. På målvaktssidan hade den unga Mike Richter kommit upp och konkurrerade med Vanbiesbrouck om platsen som förstamålvakt. Under en säsong stod de i mål praktiskt taget varannan match. Vid NHL:s expansion 1993 var Smith tvungen att välja mellan de två, och det blev Richter som fick stanna kvar.

1994 blev ett av Rangers bästa år någonsin. De dominerade i grundserien men i slutspelet gick de inte lika enkelt fram. Laget tog sig ändå till final, och med Messier, Graves, Richter och framförallt Brian Leetch tog laget sin fjärde Stanley Cup någonsin, 54 år efter sin förra. Leetch blev mest värdefulla spelare i slutspelet, och sen hölls det en parad på Broadway, som New York-borna sent skulle glömma.

Neil Smith köpte många superstjärnor under 1990-talet, men nästan ingen av dem stannade länge i klubben. När världens genom tiderna bästa hockeyspelare Wayne Gretzky kom till klubben 1996 trodde många att nya stordåd var på gång. Men Gretzky var i slutet av sin karriär, och när Messier lämnade laget året senare började det att gå utför. När Gretzky med # 99 på ryggen slutade med ishockeyn 1999 hade Rangers missat slutspel för andra året i rad.

2000-talet

Första årtiondet av 2000-talet var ett av de sämsta årtiondena någonsin för Rangers. Trots att Mark Messier kom tillbaka, och att man införskaffade storstjärnor som Eric Lindros, Jaromír Jágr och Pavel Bure dröjde det ända till 2006 innan laget tog sig till slutspelet. Målvaktsproblem dominerade i början av 2000-talet med Mike Richter skadad i omgångar. Målvakter som Mike Dunham, Guy Herbet och Kirk McLean avlöste varandra.

Efter NHL-lockouten 2004–2005 debuterade svenske målvakten Henrik Lundqvist. Säsongen 2005–2006 blev framgångsrik för Rangers. Laget nådde slutspel för första gången på nio år, och Jaromir Jagr var länge med i toppen av NHL:s poängliga. Under säsongen 2006–2007 blev Lundqvist lagets verkliga förstemålvakt med 70 matcher spelade av 82. Laget gick återigen till slutspel. Även svensken Michael Nylander var en stor stjärna i laget under denna säsong. Laget gick till kvartsfinal där man åkte ut mot Buffalo Sabres. Under följande sommar värvade Rangers de två stjärnorna Chris Drury (från just Buffalo) och Scott Gomez från ärkerivalen New Jersey Devils, och sommaren därpå följde den svenske skyttekungen Markus Näslund.

Säsongen 2008–2009 inledde Rangers i Europa, i Prag närmare bestämt. Rangers mötte Tampa Bay i två matcher och båda matcherna vanns av Rangers med 2-1. Dessa segrar följdes sedan upp med ytterligare tre, vilket var tangerat klubbrekord sett till bästa säsongsstarten. Sviten bröts dock då Buffalo bortaslog Rangers i den sjätte matchen. I mitten av säsongen hamnade Rangers i en lång formsvacka, vilket till slut ledde till att huvudtränaren Tom Renney sparkades den 23 februari och ersattes av John Tortorella.

Spelarna tackar publiken efter en match mot New York Islanders.
  • 2000 – Missade slutspel.
  • 2001 – Missade slutspel.
  • 2002 – Missade slutspel.
  • 2003 – Missade slutspel.
  • 2004 – Missade slutspel.
  • 2005 – Lockout.
  • 2006 – Förlorade i första ronden mot New Jersey Devils med 4–0 i matcher.
  • 2007 – Förlorade i andra ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2008 – Förlorade i andra ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
  • 2009 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–3 i matcher.

2010-talet

  • 2010 – Missade slutspel.
  • 2011 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–1 i matcher.
  • 2012 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–2 i matcher.
  • 2013 – Förlorade i andra ronden mot Boston Bruins med 4–1 i matcher.
  • 2014 – Förlorade finalen mot Los Angeles Kings med 4–1 i matcher.
  • 2015 – Förlorade i tredje ronden mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
  • 2016 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
  • 2017 – Förlorade i andra ronden mot Ottawa Senators med 4–2 i matcher.
  • 2018 – Missade slutspel.
  • 2019 – Missade slutspel.

2020-talet

  • 2020 – Förlorade i kvalificeringsrundan mot Carolina Hurricanes med 3–0 i matcher.
  • 2021 – Missade slutspel.

Spelare med kursiv stil fick inte sina namn ingraverade på Stanley Cup-pokalen.

  • New Jersey Devils finns på cirka 10 kilometers avstånd från Rangers – bara en kort bilresa genom Lincolntunneln. Det är en del av anledningen till att denna rivalitet är så stor likt ett derby fast det är från olika städer.

Spelartruppen 2021/2022

Senast uppdaterad: 13 oktober 2021.
Alla spelare som har kontrakt med Rangers[2] och har spelat för dem under aktuell säsong[3] listas i spelartruppen. Spelarnas löner är i amerikanska dollar[4] och är vad de skulle få ut om de vore i NHL-truppen under hela grundserien (oktober–april)[5]. Löner i kursiv stil är ej bekräftade.

Målvakter
Nr Namn Födelsedatum Födelseort Lön 21/22 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
31 Ryssland Igor Sjestiorkin 30 december 1995 (25 år) Moskva, Ryssland $3 000 000 [6] 2025 2020 Hartford Wolf Pack
40 Ryssland Aleksandr Georgijev 10 februari 1996 (25 år) Ruse, Bulgarien $2 650 000 [7] 2022 2018 Hartford Wolf Pack
Backar
Nr Namn Födelsedatum Födelseort Lön 21/22 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
5 USA Jarred Tinordi 20 februari 1992 (29 år) Millersville, Maryland, USA $850 000 [8] 2023 2021 Boston Bruins
8 USA Jacob TroubaA 26 februari 1994 (27 år) Rochester, Michigan, USA $8 000 000 [9] 2026 2019 Winnipeg Jets
12 Sverige Patrik Nemeth 8 februari 1992 (29 år) Stockholm, Sverige $1 500 000 [10] 2024 2021 Colorado Avalanche
23 USA Adam Fox 17 februari 1998 (23 år) Jericho, New York, USA $925 000 [11] 2022 2019 Harvard Crimson
25 Tjeckien Libor Hájek 4 februari 1998 (23 år) Smrček, Tjeckien $874 125 [12] 2022 2019 Hartford Wolf Pack
55 USA Ryan Lindgren 11 februari 1998 (23 år) Minneapolis, Minnesota, USA $2 000 000 [13] 2024 2019 Hartford Wolf Pack
64 Sverige Nils Lundkvist 27 juli 2000 (21 år) Piteå, Sverige $925 000 [14] 2024 2021 Luleå HF
79 USA K'Andre Miller 21 januari 2000 (21 år) Saint Paul, Minnesota, USA $925 000 [15] 2023 2020 Wisconsin Badgers
Forwards
Nr Namn Pos Födelsedatum Födelseort Lön 21/22 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
10 Ryssland Artemij PanarinA VF 30 oktober 1991 (29 år) Korkino, Ryska SFSR, Sovjetunionen $13 000 000 [16] 2026 2019 Columbus Blue Jackets
13 Kanada Alexis Lafrenière1 − 2020 VF 11 oktober 2001 (20 år) Saint-Eustache, Québec, Kanada $925 000 [17] 2023 2020 Océanic de Rimouski
15 Kanada Julien Gauthier HF 15 oktober 1997 (24 år) Pointe-aux-Trembles, Québec, Kanada $775 000 [18] 2022 2020 Charlotte Checkers
16 Kanada Ryan StromeA C/HF 11 juli 1993 (28 år) Mississauga, Ontario, Kanada $5 000 000 [19] 2022 2018 Edmonton Oilers
17 USA Kevin Rooney HF/C 21 maj 1993 (28 år) Canton, Massachusetts, USA $800 000 [20] 2022 2020 New Jersey Devils
20 USA Chris KreiderA VF 30 april 1991 (30 år) Boxford, Massachusetts, USA $9 500 000 [21] 2027 2013 Connecticut Whale
21 Kanada Barclay GoodrowA VF 26 februari 1993 (28 år) Aurora, Ontario, Kanada $2 500 000 [22] 2027 2021 Tampa Bay Lightning
24 Finland Kaapo Kakko HF 13 februari 2001 (20 år) Åbo, Finland $925 000 [23] 2022 2019 HC TPS
29 Kanada Dryden Hunt VF/HF 24 november 1995 (25 år) Cranbrook, British Columbia, Kanada $750 000 [24] 2023 2021 Arizona Coyotes
72 Tjeckien Filip Chytil C/VF 5 september 1999 (22 år) Kroměříž, Tjeckien $2 000 000 [25] 2023 2019 Hartford Wolf Pack
75 Kanada Ryan Reaves HF 20 januari 1987 (34 år) Winnipeg, Manitoba, Kanada $2 125 000 [26] 2023 2021 Vegas Golden Knights
91 Kanada Samuel Blais HF 17 juni 1996 (25 år) Montmagny, Québec, Kanada $1 600 000 [27] 2022 2021 St. Louis Blues
93 Sverige Mika ZibanejadA C 11 april 1993 (28 år) Stockholm, Sverige $4 750 000 [28] 2030 2016 Ottawa Senators
Positioner: CHFVFYF | C = Lagkapten; A = Assisterande lagkapten | Injury icon 2.svg = Långtidsskadad
Gerard Gallant, 2018.

Uppdaterat: 18 juni 2021[29]

Yrkestitel Namn
Ordförande James L. Dolan
President för ishockeyverksamheten
och general manager
Chris Drury
Rådgivare till president Mike Barnett
Rådgivare för ishockeyfrågor Mike Grier
Brad Richards
Rådgivare Doug Risebrough
Tränare Gerard Gallant
Assisterande tränare Vakant
Vakant
Vakant
Assisterande- & målvaktstränare Benoit Allaire
Videocoach Jerry Dineen
Chef för spelarutveckling Jed Ortmeyer
Biträdande chef för spelarutveckling Tanner Glass
Tuomo Ruutu

Pensionerade nummer

Tio spelares nummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i New York Rangers.[30] Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.[31]

Hall of Famers

Källa: [34]

  • Howie Morenz (Invald 1945)
    • Spelade i Rangers mellan 1935 och 1936.
  • Bill Cook (Invald 1952)
    • Spelade i Rangers mellan 1926 och 1937.
  • Frank Boucher (Invald 1958)
    • Spelade i Rangers mellan 1926 och 1944.
  • Ching Johnson (Invald 1958)
    • Spelade i Rangers mellan 1926 och 1937.
  • Earl Siebert (Invald 1963)
    • Spelade i Rangers mellan 1931 och 1936.
  • Doug Bentley (Invald 1964)
    • Spelade i Rangers mellan 1953 och 1954.
  • Babe Siebert (Invald 1964)
    • Spelade i Rangers mellan 1932 och 1935.
  • Max Bentley (Invald 1966)
    • Spelade i Rangers mellan 1953 och 1954.
  • Babe Pratt (Invald 1966)
    • Spelade i Rangers mellan 1936 och 1942.
  • Neil Colville (Invald 1967)
    • Spelade i Rangers mellan 1936 och 1949.
  • Bryan Hextall (Invald 1969)
    • Spelade i Rangers mellan 1936 och 1948.
  • Bill Gadsby (Invald 1970)
    • Spelade i Rangers mellan 1954 och 1961.
  • Terry Sawchuk (Invald 1971)
    • Spelade i Rangers mellan 1969 och 1970.
  • Bernie Geoffrion (Invald 1972)
    • Spelade i Rangers mellan 1966 och 1968.
  • Doug Harvey (Invald 1973)
    • Spelade i Rangers mellan 1961 och 1962 samt 1963 och 1964.
  • Chuck Rayner (Invald 1973)
    • Spelade i Rangers mellan 1945 och 1955.
  • Art Coulter (Invald 1974)
    • Spelade i Rangers mellan 1935 och 1942.
  • Johnny Bower (Invald 1976)
    • Spelade i Rangers mellan 1953 och 1954.
  • Tim Horton (Invald 1977)
    • Spelade i Rangers mellan 1970 och 1971.
  • Jacques Plante (Invald 1978)
    • Spelade i Rangers mellan 1963 och 1965.
  • Harry Howell (Invald 1979)
    • Spelade i Rangers mellan 1952 och 1969.
  • Harry Lumley (Invald 1980)
    • Spelade i Rangers 1943.
  • Lynn Patrick (Invald 1980)
    • Spelade i Rangers mellan 1934 och 1943 samt 1945 och 1946.
  • Gump Worsley (Invald 1980)
    • Spelade i Rangers mellan 1952 och 1963.
  • Allan Stanley (Invald 1981)
    • Spelade i Rangers mellan 1948 och 1954.
  • Rod Gilbert (Invald 1982)
    • Spelade i Rangers mellan 1960 och 1978.
  • Phil Esposito (Invald 1984)
    • Spelade i Rangers mellan 1975 och 1981.
  • Jean Ratelle (Invald 1985)
    • Spelade i Rangers mellan 1960 och 1975.
  • Eddie Giacomin (Invald 1987)
    • Spelade i Rangers mellan 1965 och 1975.
  • Guy Lafleur (Invald 1988)
    • Spelade i Rangers mellan 1988 och 1989.
  • Buddy O'Connor (Invald 1988)
    • Spelade i Rangers mellan 1947 och 1951.
  • Brad Park (Invald 1988)
    • Spelade i Rangers mellan 1968 och 1975.
  • Clint Smith (Invald 1991)
    • Spelade i Rangers mellan 1937 och 1943.
  • Marcel Dionne (Invald 1992)
    • Spelade i Rangers mellan 1986 och 1989.
  • Edgar Laprade (Invald 1993)
    • Spelade i Rangers mellan 1945 och 1955.
  • Wayne Gretzky (Invald 1999)
    • Spelade i Rangers mellan 1996 och 1999.
  • Mike Gartner (Invald 2001)
    • Spelade i Rangers mellan 1990 och 1994.
  • Jari Kurri (Invald 2001)
    • Spelade i Rangers 1996.
  • Pat LaFontaine (Invald 2003)
    • Spelade i Rangers mellan 1997 och 1998.
  • Dick Duff (Invald 2006)
    • Spelade i Rangers mellan 1964 och 1965.
  • Mark Messier (Invald 2007)
    • Spelade i Rangers mellan 1991 och 1997 samt 2000 och 2004.
  • Glenn Anderson (Invald 2008)
    • Spelade i Rangers 1994.
  • Brian Leetch (Invald 2009)
    • Spelade i Rangers mellan 1987 och 2004.
  • Luc Robitaille (Invald 2009)
    • Spelade i Rangers mellan 1995 och 1997.
  • Pavel Bure (Invald 2012)
    • Spelade i Rangers mellan 2002 och 2003.
  • Brendan Shanahan (Invald 2013)
    • Spelade i Rangers mellan 2006 och 2008.
  • Eric Lindros (Invald 2016)
    • Spelade i Rangers mellan 2001 och 2004.
  • Lester Patrick (Invald 1947)
    • Var vicepresident, general manager och huvudtränare för Rangers mellan 1926 och 1950.
  • William M. Jennings (Invald 1975)
    • Var ägare för Rangers mellan 1959 och 1981.
  • Emile Francis (Invald 1982)
    • Var huvudtränare för Rangers mellan 1965 och 1975.
  • Glen Sather (Invald 1997)
    • Spelade i Rangers mellan 1970 och 1973 samt varit huvudtränare, general manager och president mellan 2000 och 2019.
  • Craig Patrick (Invald 2001)
    • Var operativ chef, general manager och huvudtränare för Rangers mellan 1980 och 1989.
  • Roger Neilson (Invald 2002)
    • Var huvudtränare för Rangers mellan 1989 och 1993.
  • Herb Brooks (Invald 2013)
    • Var huvudtränare för Rangers mellan 1981 och 1985.
  • Fred Shero (Invald 2016)
    • Var huvudtränare för Rangers mellan 1978 och 1981.

Troféer

Lag[redigera | redigera wikitext]

Stanley Cup (4)[35]

Presidents' Trophy (3)[36]

Prince of Wales Trophy (4)[37]

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

Källa: [38]
Art Ross Trophy (3)

Bill Masterton Memorial Trophy (5)

Calder Memorial Trophy (8)

Conn Smythe Trophy (1)

  • Brian Leetch: 1993–1994

Hart Memorial Trophy (4)

James Norris Memorial Trophy (4)

King Clancy Memorial Trophy (1)

  • Adam Graves: 1993–1994

Lady Byng Memorial Trophy (15)

Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award (3)

Lester Patrick Trophy (13)

Vézina Trophy (5)

Källa: [39]

  • John Ferguson, Sr., 1976–1978
  • Fred Shero, 1978–1980
  • Craig Patrick, 1980–1986
  • Phil Esposito, 1986–1989

Källa: [40]

  • Emile Francis, 1969–1973
  • Larry Popein, 1973–1974
  • Emile Francis, 1974–1975
  • Ron Stewart, 1975–1976
  • John Ferguson, Sr., 1976–1977
  • Jean-Guy Talbot, 1977–1978
  • Fred Shero, 1978–1980
  • Craig Patrick, 1980–1981
  • Herb Brooks, 1981–1985
  • Craig Patrick, 1985
  • Ted Sator, 1985–1986
  • Tom Webster, 1986–1986
  • Phil Esposito, 1987
  • Michel Bergeron, 1987–1989
  • Phil Esposito, 1989

Källa: [41]

1 Vann Stanley Cup med Rangers.

Individuellt

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Uppdaterat efter 2009-10

Spelare Pos SM M A P P/M
Rod Gilbert RW 1,065 406 615 1,021 .96
Brian Leetch D 1,129 240 741 981 .87
Jean Ratelle C 862 336 481 817 .95
Andy Bathgate RW 719 272 457 729 1.01
Mark Messier C 698 250 441 691 .99
Walt Tkaczuk C 945 227 451 678 .72
Ron Greschner D 982 179 431 610 .62
Steve Vickers LW 698 246 340 586 .84
Vic Hadfield LW 839 262 310 572 .68
Adam Graves LW 772 280 227 507 .66
  • Flest mål under en säsong: Jaromír Jágr, 54 (2005-06)
  • Flest assists under en säsong: Brian Leetch, 80 (1991-92)
  • Flest poäng under en säsong: Jaromír Jágr, 123 (54 mål + 69 assists) (2005-06)
  • Flest utvisningsminuter under en säsong: Troy Mallette, 305 (1989-90)
  • Flest poäng under en säsong av en back: Brian Leetch, 102 (22 mål + 80 assists) (1991-92)
  • Flest poäng under en säsong av en rookie: Mark Pavelich, 76 (33 mål + 43 assists) (1981-82)
  • Flest Power Play-mål under en säsong: Jaromír Jágr, 24 (2005-06)
  • Flest vinster under en säsong: Mike Richter, 42 (1993-94)
  • Flest "shutouts" (hållit nollan) under en säsong: John Ross Roach, 13 (1928-29)
  • Flest mål i ett slutspel: Mark Messier, 12 (1993-94)
  • Flest mål av en back i ett slutspel: Brian Leetch, 11 (1993-94)
  • Flest assists i ett slutspel: Brian Leetch, 23 (1993-94)
  • Flest poäng i ett slutspel: Brian Leetch, 34 (11 mål + 23 assists) (1993-94)
  • Flest poäng av en back i ett slutspel: Brian Leetch, 34 (11 mål + 23 assists) (1993-94)
  • Flest utvisningsminuter i ett slutspel: Ed Hospodar, 93 (1980-81)

Lag

  • Flest poäng under en säsong: 113 (2014-15)
  • Flest gjorda mål under en säsong: 321 (1991-92)
  • Flest insläppta mål under en säsong: 345 (1983-84)
  • Flest vinster under en säsong: 53 (2014-15)
  • Flest förluster under en säsong: 44 (1984-85)

Under säsongen 2008/2009 pensionerades nummer 9 för att hedra Adam Graves, och senare under samma säsong kommer det återigen pensioneras för att hedra Andy Bathgate. Även Harry Howells nummer 3 pensionerades denna säsong.[42]

Uppdaterat: 2012-06-01

Målvakter
Spelare Tröjnummer Från Till Matcher¹ Vinster¹ Förluster¹ Övertid¹ GAA¹ SVS%¹ Nollor¹ Matcher² Vinster² Förluster² Övertid² GAA² SVS%² Nollor² Stanley Cup
Åström, HardyHardy Åström 31 1977 1978 4 2 2 - 3,50 - 0 0 0 0 - 0,00 - 0 0
Holmqvist, JohanJohan Holmqvist 32, 40 2000 2003 4 0 3 - 4,06 .874 0 0 0 0 - 0,00 .000 0 0
Lundqvist, HenrikHenrik Lundqvist 30 2005 468 252 155 54 2,27 .920 43 55 25 30 3 2,31 .917 6 0
Utespelare
Spelare Pos Tröjnummer K/A Från Till Matcher¹ Mål¹ Assists¹ Poäng¹ PIM¹ Matcher² Mål² Assists¹ Poäng² PIM² Stanley Cup
Sterner, UlfUlf Sterner VF 5 1964 1965 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Widing, JuhaJuha Widing C 20 1969 1970 44 7 7 14 10 0 0 0 0 0 0
Nilsson, UlfUlf Nilsson C 11 1978 1981 160 55 108 163 83 25 8 14 22 27 0
Hedberg, AndersAnders Hedberg HF 15 1978 1985 465 172 226 398 144 58 22 24 46 31 0
Wallin, PeterPeter Wallin HF 25 1981 1982 52 3 14 17 14 14 2 6 8 6 0
Nilsson, UlfUlf Nilsson C 19 1982 1983 10 2 4 6 2 0 0 0 0 0 0
Andersson, Kent-ErikKent-Erik Andersson HF 24 1982 1984 134 13 35 48 22 14 0 1 1 0 0
Sundström, PeterPeter Sundström VF 25 1983 1986 203 48 63 111 70 9 1 3 4 2 0
Erixon, JanJan Erixon VF 20 1983 1993 556 57 159 216 167 57 7 7 14 16 0
Sandström, TomasTomas Sandström HF 28 1984 1990 407 173 208 381 563 29 8 12 20 52 0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson B 8, 26 1985 1986 39 2 6 8 60 9 0 1 1 8 0
Dahlén, UlfUlf Dahlén VF 9, 16 1987 1990 189 71 60 131 106 4 0 0 0 0 0
Djoos, PärPär Djoos B 44 1990 1993 56 2 19 21 42 0 0 0 0 0 0
Andersson, PeterPeter Andersson B 2 1992 1994 39 5 12 17 20 0 0 0 0 0 0
Norström, MattiasMattias Norström B 5, 14 1993 1996 43 2 5 7 30 3 0 0 0 0 0
Samuelsson, UlfUlf Samuelsson B 5 1995 1999 287 14 46 60 475 26 1 7 8 46 0
Sundström, NiklasNiklas Sundström HF 24 1995 1999 315 65 98 163 78 20 4 8 12 6 0
Lindbom, JohanJohan Lindbom VF 21 1997 1998 38 1 3 4 28 0 0 0 0 0 0
Sundin, RonnieRonnie Sundin B 38 1997 1998 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Mertzig, JanJan Mertzig B 8 1998 1999 23 0 2 2 8 0 0 0 0 0 0
Popovic, PeterPeter Popovic B 34 1998 1999 68 1 4 5 40 0 0 0 0 0 0
Witehall, JohanJohan Witehall VF 14, 29 1998 2001 28 1 4 5 10 0 0 0 0 0 0
Johnsson, KimKim Johnsson B 3 1999 2001 151 11 36 47 86 0 0 0 0 0 0
Robertsson, BertBert Robertsson B 21 2000 2001 2 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0
Johansson, AndreasAndreas Johansson C 26 2001 2002 70 14 10 24 46 0 0 0 0 0 0
Samuelsson, MikaelMikael Samuelsson HF 37 2001 2003 125 14 24 38 53 0 0 0 0 0 0
Nylander, MichaelMichael Nylander C 92 2005 2007 160 49 113 162 118 4 0 1 1 0 0
Bäckman, ChristianChristian Bäckman B 55 2008 2008 18 2 6 8 20 8 0 0 0 12 0
Näslund, MarkusMarkus Näslund VF 91 A 2008 2009 82 24 22 46 57 7 1 2 3 10 0
Sjöström, FredrikFredrik Sjöström HF 20 2008 2009 97 9 6 15 38 17 0 2 2 2 0
Eriksson, AndersAnders Eriksson B 25 2010 2010 8 0 2 2 0 0 0 0 0 0 0
Erixon, TimTim Erixon B 53 2011 2012 18 0 2 2 8 0 0 0 0 0 0
Hagelin, CarlCarl Hagelin VF 62 2011 64 14 24 38 24 17 0 3 3 17 0
Strålman, AntonAnton Strålman B 32 2011 53 2 16 18 20 20 3 3 6 4 0
Thuresson, AndreasAndreas Thuresson HF - 2011 2012 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Lias Andersson 2017-2020

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

År Spelare Pos. NHL-klubbar NHL-karriär
1963 Kanada Al Osborne HF (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer fyra.
1964 Kanada Bob Graham B (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer tre.
1965 Kanada André Veilleux HF (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer ett.
1966 Kanada Brad Park B Rangers, Bruins, Red Wings 1968–1985, Vald som nummer två.
1967 Kanada Bob Dickson VF (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer sex.
1968 Rangers saknade val i förstarundan.
1969 Kanada Andre Dupont B Rangers, Blues, Flyers, Nordiques 1970–1983 Vald som nummer åtta.
Kanada Pierre Jarry VF Rangers, Maple Leafs, Red Wings, North Stars 1971–1977 Vald som nummer tolv.
1970 Kanada Norm Gratton HF Rangers, Flames, Sabres, North Stars 1971–1976 Vald som nummer elva.
1971 Kanada Steve Vickers VF Rangers 1972–1982 Vald som nummer elva.
Kanada Steve Durbano VF Blues, Penguins, City Scouts, Rockies 1972–1978 Vald som nummer tolv.
1972 Kanada Al Blanchard VF (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer tio.
Kanada Bob MacMillan C Rangers, Blues, Flames, Flames, Rockies, Devils, Black Hawks 1974–1985 Vald som nummer 15.
1973 Kanada Rick Middleton HF Rangers, Bruins 1974–1988 Vald som nummer 14.
1974 Kanada Dave Maloney B (Rangers, Sabres 1974–1985 Vald som nummer 14.
1975 Kanada Wayne Dillon C Rangers, Jets 1975–1978, 1979 Vald som nummer 12.
1976 Kanada Don Murdoch HF Rangers, Oilers, Red Wings 1976–1982 Vald som nummer sex.
1977 Kanada Lucien DeBlois HF Rangers, Rockies, Jets, Canadiens, Nordiques, Maple Leafs 1977–1992 Vald som nummer åtta.
Kanada Ron Duguay C Rangers, Red Wings, Penguins, Kings 1977–1989 Vald som nummer 13.
1978 Rangers saknade val i förstarundan.
1979 Kanada Doug Sulliman VF Rangers, Whalers, Devils, Flyers 1979–1990 Vald som nummer 13.
1980 Kanada Jim Malone C (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer 14.
1981 Kanada James Patrick B Rangers, Whalers, Flames, Sabres 1984–2004 Vald som nummer nio.
1982 Kanada Chris Kontos C Rangers, Penguins, Kings 1982–1985, 1986–1989 Vald som nummer 15.
1983 Kanada Dave Gagner C Rangers, North Stars, Stars, Maple Leafs, Flames, Panthers, Canucks 1982–1999 Vald som nummer tolv.
1984 Kanada Terry Carkner B Rangers, Nordiques, Flyers, Red Wings, Panthers 1986–1999 Vald som nummer 14.
1985 Sverige Ulf Dahlén HF Rangers, North Stars, Stars, Sharks, Blackhawks, Capitals 1987–1997, 1999–2003 Vald som nummer sju.
1986 USA Brian Leetch B Rangers, Maple Leafs, Bruins 1987–2006 Vald som nummer nio.
1987 Kanada Jayson More B Rangers, North Stars, Sharks, Coyotes, Blackhawks, Predators 1988–1990, 1991–1999 Vald som nummer tio.
1988 Rangers saknade val i förstarundan.
1989 Kanada Steven Rice HF Rangers, Oilers, Whalers, Hurricanes 1990–1998 Vald som nummer 20.
1990 Kanada Michael Stewart B (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer 13.
1991 Ryssland Aleksej Kovaljov HF Rangers, Penguins, Canadiens, Senators, Panthers 1992–2011, 2013 Vald som nummer 15.
1992 USA Peter Ferraro C Rangers, Penguins, Bruins, Capitals 1996–2001 Vald som nummer 24.
1993 Sverige Niklas Sundström HF Rangers, Sharks, Canadiens 1995–2006 Vald som nummer åtta.
1994 Kanada Dan Cloutier MV Rangers, Lightning, Canucks, Kings 1997–2008 Vald som nummer 26.
1995 Rangers saknade val i förstarundan.
1996 Kanada Jeff Brown B (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer 22.
1997 Kanada Stefan Cherneski HF (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer 19.
1998 Kanada Manny Malhotra C Rangers, Stars, Blue Jackets, Sharks, Canucks, Hurricanes 1998– Vald som nummer sju.
1999 Tjeckien Pavel Brendl HF Flyers, Hurricanes, Coyotes 2001–2004, 2005–2006 Vald som nummer fyra.
Kanada Jamie Lundmark C Rangers, Coyotes, Flames, Kings 2002–2007, 2008–2010 Vald som nummer nio.
2000 Rangers saknade val i förstarundan.
2001 Kanada Dan Blackburn MV Rangers 2001–2003 Vald som nummer tio.
2002 Rangers saknade val i förstarundan.
2003 USA Hugh Jessiman HF Panthers 2011 Vald som nummer tolv.
2004 USA Al Montoya MV Coyotes, Islanders, Jets 2009– Vald som nummer sex.
Finland Lauri Korpikoski VF Rangers, Coyotes 2008– Vald som nummer 19.
2005 Kanada Marc Staal B Rangers 2007– Vald som nummer tolv.
2006 USA Bobby Sanguinetti B Rangers, Hurricanes 2009, 2011–2013 Vald som nummer 21.
2007 Ryssland Alexej Tjerepanov HF (Spelade aldrig i NHL.) Vald som nummer 17.
2008 Kanada Michael Del Zotto C Rangers, Predators 2009– Vald som nummer 20.
2009 USA Chris Kreider C Rangers 2012- Vald som nummer 19.
2010 Kanada Dylan McIlrath B Rangers 2013- Vald som nummer tio.
2011 USA J. T. Miller C Rangers 2013- Vald som nummer 15.
2012 USA Brady Skeji B (Har ännu inte spelat i NHL.) Vald som nummer 28.
2013 Rangers saknade val i förstarundan.

Copyright