Renée Björling

Renée Björling
Vykort med Renée Björling från 1920-talet.
Vykort med Renée Björling från 1920-talet.
Född Renée Louise Björling
10 juli 1898
Lovö, Sverige
Död 4 mars 1975 (76 år)
Täby, Sverige
Begravd Skogskyrkogården[1]
kartor
Aktiva år 1912–1968
Make Gunnar Ursell
(gift 1925-1932; skild)
IMDb SFDb

Renée Björling på ett foto i tidskriften Filmen 1919.

Renée Louise Björling, född 10 juli 1898Lovö, död 4 mars 1975 i Täby, var en svensk skådespelare.

Renée Björling var dotter till skådespelaren Manda Björling och kontorschefen Carl Olof Björling samt halvsyster till operasångaren Sigurd Björling och teaterchefen Johan Falck. Hon var faster till skådespelaren Olle Björling.

Tidiga år hos Strindberg och stumfilmsdebut

Björling debuterade 1910, det år hon fyllde tolv, som Bertha i Fadren av August Strindberg på hans Intima Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm, där hennes mor Manda Björling var verksam som skådespelare. Under ledning av teaterns chef August Falck spelade hon och Anna Flygare, Fanny Falkner och andra varje säsong några av Strindbergs pjäser och uruppförde fem av hans kammarspel. Renée Björling fick i detta sällskap sin första sceniska erfarenhet.

I väntan på att bli gammal nog för att gå på teaterskola debuterade hon 1912 även som stumfilmsskådespelare, i det som ännu var filmens barndom. Hon förevigade då Bertha i Anna Hofman-Uddgrens tidiga stumfilm Fadren.

1912 var också det år August Strindberg gick bort och året efter tog August Falck, som gift sig med Manda Björling, åter upp Fadren och Renée Björling gjorde Bertha igen, men nu på gästspel på Fredriksbergsteatret i Köpenhamn.

Dramatens elevskola

Björling blev 1915 antagen på Dramatens elevskola i samma årskull som Uno Henning och Anders Henriksson. Hon i scenframställning av Maria Schildknecht som även undervisade i versläsning,

Björling debuterade på Dramaten som förstaårselev 1915 som En profverska i komedin Äfventyret. Som elev medverkade hon i sju uppsättningar på Dramaten, i mindre roller. Hon spelade med akörer som var stora namn på 1800-talet, som Nils Personne - som även undervisade på elevskolan - Julia Håkansson, Augusta Lindberg och Thecla Åhlander. Hon medverkade i ett par av den tidens succépjäser som idag är bortglömda, Pehr Staaffs Ett lysande parti och Frans Hedbergs komedi Blommor i drifbänk. 1917 var hon med i urpremiären på Hjalmar Bergmans pjäs En skugga.

Stora roller i Göteborg

Efter avslutad elevskola kom Björling till Göteborg där hon först var ett år vid Nya Teatern och därefter på Lorensbergsteatern där mamma Manda Björling då var engagerad. De spelade ihop som professionella skådespelare i Victorien Sardous komedi Madame Sans-Gêne. Renée Björling fortsatte med stora uppgifter, som Grethe i Sil-Varas skådespel Kvinnan på fyrtio år, med Semmy Friedmann och Hilda Borgström.

1919 tog regissören Per Lindberg över Lorensbergsteatern. Lindberg hade tidigare studerat för Max Reinhardt. Björling gjorde under Lindbergs ledning Solveig i Ibsens Peer Gynt och Elisaveta i Leo Tolstojs drama Fedja med Gabriel Alw. Hon gjorde två stora Shakespeareroller: Ofelia i Hamlet och Rosalind i komedin Som ni behagar, där Björling gjorde en av karriärens mest uppmärksammade prestationer på scen.


Stumfilmsroller 1919-1925

Med rollen som Anne-Marie i Ivan Hedqvists Dunungen fick hon 1919 sitt genombrott och strax efter filmens premiär var hon omskriven i pressen och fanns på omslaget till filmtidningar. Man kunde under en tid till och med skicka vykort med hennes bild på.

Samma år gjorde Björling också rollen som Kammarjungfrun Dortka i Victor Sjöströms film Klostret i Sendomir som hade premiär på 1920-talet första dag. Huvudrollen gjordes av Tora Teje, som Björling sedan ofta kom att arbeta med på Dramaten.

Samarbetet med Hedqvist fortsatte och hon gjorde huvudrollen i de tre filmer han spelade in fram till 1924. Den första var Carolina Rediviva och sedan Vallfarten till Kevlaar, premiär 1921, där Björling spelade med sin egen mor: den långfilmsdebuterande Manda Björling.

Fram till mitten av 1920-talet stod Björlings popularitet som stumfilmsskådespelare på topp och de fem goda åren fortsatte med titelrollen i Elis Ellis film Fröken Fob, 1923.. Samma år kom också Per Lindbergs Norrtullsligan och året efter Sigurd Walléns lustspel Halta Lena och vindögda Per där Björling spelade den vackra dottern Magda medan Dagmar Ebesen gjorde systern Lena.

I Carl XII;s kurir från samma år filmade Björling med Gösta Ekman, samtidigt som de båda gjorde huvudroller tillsammans på Svenska teatern. Nils Asther som arbetat i Tyskland och senare kom till Hollywood var med i en stor roll.

1925 gjorde hon med rollen som Anne-Charlotte von Stapelmohr i Elis Ellis Två konungar sin sista signifikanta roll i svensk stumfilm. Greta Garbos syster Alva Garbo gjorde med denna film sin enda filmroll.

Med Albert Ranfft och Pauline Brunius i Stockholm

När Björling sommaren 1920 kom tillbaka till Stockholm skrev hon kontrakt med Albert Ranft och började i Svenska teaterns ensemble. Hon medverkade i ett flertal uppsättningar, ofta i publikdragande komedier. och spelade med teaterns stora stjärna Gösta Ekman. De gjorde huvudrollerna i André Picards komedi En herre i frack (1923) och året efter repriserade hon rollen som Elisaveta i Tolstojs Fedja, med Ekman i den titelrollen.

Svenska teatern brann och totalförstördes i juni 1925, men innan dess spelade Björling i Herrn som kommer hem klockan 5 av de franska farsförfattarna Maurice Hennequin och Pierre Veber. Efter branden på Svenska teatern var hon en tid på Vasan innan Albert Ranft 1926 gick i konkurs. Då blev hon istället anställd av Pauline Brunius som övertagit Oscarsteatern.

Åter på Dramaten

Björling återvände till Dramaten på hösten 1927 med Olof Molanders iscensättning av Jean Racines tragedi Fedra. Titelrollen gjordes av Tora Teje. Olof Molander fortsatte med Racines samtida kollega Molière när han i november satte upp Molières komedi Den inbillade sjuke med Olof Winnerstrand som Argan och Björling som hans dotter Angelique. I den här uppsättningen gjorde också den 12-åriga Signe Larsson sin debut, mer känd under namnet Signe Hasso.

Björling stannade på Dramaten där en nästintill obruten svit av roller följde, varje år fram till 1971. Hon kom att spela 140 roller under de dryga fyrtio år som hon tillhörde teaterns fasta ensemble.

I december 1928 gjorde hon återigen Anne-Marie i Dunungen (hennes genombrott på film) och på våren 1929 gavs på nytt Caillavets och de Flers komedi Äfventyret, i vilken hon gjort sin Dramatendebut fjorton år tidigare. Men nu var det hon som gjorde Hélène de Trévillac.

Hösten 1930 efterträdde hon Harriet Bosse som Suzy Courtois i Marcel Archards komedi Topaze, följt av Margery i Somerset Maughams sofistikerade komedi Fadershjärtat. Med Hazel Niles i den svenska premiären (1933) på Eugene O’Neills drama Klaga månde Elektra i Olof Molanders regi spelade hon med Märta Ekström, Lars Hanson, Tora Teje, Edvin Adolphson och Sven Bergvall.

Hon ersatte Märta Ekstöm som Lily Miller bara några veckor efter premiären av Ljuva ungdomstid (1935) av samtidens störste dramatiker Eugene O’Neill. Rollen som Muriel Mc Comber blev Signe Hassos stora genombott. I rollistan fanns också Gunn Wållgren, Gunnar Björnstrand och Marianne Löfgren.

Värda att nämnas är även Grevinnan de Jargean i Den gröna fracken mot Anders de Wahl och Marianne Sinclair i Gösta Berlings saga. På hösten 1937 spelade hon Ethel i publiksuccén En sån dag! av Dodie Smnith med Tora Teje, Inga Tiblad, Hjördis Petterson, Gunn Wållgren, Signe Hasso och Tollie Zellman och några manliga skådespelare. Hon övertog efter en tid Tejes roll Dorothy.

De första talfimsrollerna

Björling gjorde 1930 sin talfilmsdebut med rollen som Astrid Beck i Gustaf Molanders lustspelsfilm Vi som går köksvägen. Operettstjärnan Emma Meissner, Carl Barklind och Tutta Rolf var med i en annan huvudroll. Samtidigt med inspelningen gjordes simultant en inspelning av filmen i en norsk version: Vi som går kjøkkenveien där Björling gjorde sin roll på norska.

Det kom att bli Renée Björlings enda filmroll/filmroller fram till 1941 då hon i Gustaf Molanders film Striden går vidare. I Ragnar Falcks film Släkten är bäst från 1944 spelade hon Sigurd Walléns hustru vid sidan om Eivor Landström, Frank Sundström och Dagmar Ebbesen. Hon medverkade också i Rune Carlstens Den allvarsamma leken 1945.

Tio år med Brunius på Dramaten

1938 blev Pauline Brunius Dramtenchef och slog på stort med Clare Booths pjäs Kvinnorna. Björling som gjorde Nancy Blake var nu omgiven av nästan alla sina kollegor: Karin Kavli, Märta Ekström, Anna Lindahl, Hjördis Petterson, Signe Enwall, Frida Winnerstrand, Gunn Wållgren, Lisskulla Jobs, Dora Söderberg, Tollie Zellman och Harriet Bosse och många andra,

Björling fyllde 40 samma år men gjorde ändå framträdande biroller som Hélène i Paul Armonts komedi Bridgekungen och Kleone i Racines tragedi Andromake med Märta Ekström. Hon gjorde Fru Karmach i Kjeld Abells Anna Sophie Hedvig med Anna Lindahl i titelrollen. Och 1941 gjorde hon Frida mot Tora Teje i Dramatens första uppsättning av Hjalmar Bergmans Farmor och vår herre. De båda damerna kom att tampas med varandra i sina roller i totalt mer än hundra föreställningar, för pjäsen kom tillbaka 1958.

Björling kom att få ägna en försvarlig del av den återstående karriären med att spela mödrar, fruar och äldre systrar som varvades med abedissor, grevinnor, markisinnor, rådinnor, hertiginnor och friherrinnor.. Men Björling kreerade utöver det 1945 rollen som En gumma i Alf Sjöbergs uppsättning Flugorna av Sartre med Mai Zetterling som Elektra.

1946 var hon med i en av de största succéerna under Brunius chefstid: Georg Bernard Shaws komedi Mannen och hans överman i Göran Genteles regi som gavs 132 gånger. Björling gjorde änkan Mrs Whitefield med Gunnel Broström som dottern Ann Whitefield. Med rollen som Albina i Britannicus fick hon för tredje gången spela i en tragedi i av Jean Racine, med Olof Bergström i titelrollen, Gunnel Broström som Junia, Holger Löwenadler som kejsar Nero och Tora Teje som Agrippina.

Ragnar Josephson efterträdde Pauline Brunius 1948 och samma höst gjorde Mimi Pollak sin första iscensättning och blev därmed Dramatens första kvinnliga regissör. Björling gjorde redan på våren 1949 Modern i Strindbergs Leka med elden i Pollaks regi. De två kom att arbeta tillsammans åtskilliga gånger under återstoden av deras gemensamma tid på Dramaten.

Renée Björling inledde på 1940-talet sin bana som pedagog på Dramatens elevskola där hon framförallt ägnade sig åt undervisa i talteknik, textanalys och läsning av vers. Vad hennes egen scenkarriär anbelangar så kom den även fortsättningsvis att till största del bestå av andraplansroller, men hon medverkade likväl i flera minnesvärda uppsättningar.

1950-talet

1950 var det Björlings tur att göra Bergsrådinnan i Dunungen när andraårseleven Ingrid Thulin som Anne-Marie gjorde en av sina första stora uppgifter. Och när Alf Sjöberg året därpå satte upp Amorina av Almqvist med Anita Björk i titelrollen, var Björling och kollegan från elevskolan Hans Strååt omgivna av elever från de senaste årskullarna.

Björling var under en tid på Dramaten och på film allas moder. När hon 1952 gjorde Mrs Higgins i Shaws Pygmalion var hon till och med den tolv år äldre Lars Hansons moder. Året därpå var hon Professorskan Kanning i Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud med Eva Dahlbeck i titelrollen och Holger Löwenadler som Kanning. Samma år var hon också med som Apollons prästinna i Molanders monumentala uppsättning Orestien av Aischylos.

Hon gjorde Vojnitskaja i Per-Axel Branners iscensättning sv Tjechovs Onkel Vanja (1955) med Anders Ek som Vanja, Jarl Kulle som Astrov och Gunn Wållgren som Sonja. När Branner året efter satte upp Siwertz Ett brott, återförenades Björling i birollerna med Carl-Gunnar Wingård. 1958 kom så Farmor och vår herre tillbaka där de båda aktriserna Teje och Björling fick briljera i sina roller..

Sedan följde Miss Prism i Oscar Wildes Mister Ernest, Fru Helseth i Ibsens Rosemerholm, Städerskan i Vihelm Mobergs Nattkyparen och när Sif Ruud lämnade Hans nåds testamente fick Björling ta över hushållerskan Fru Enbergs roll. Olof Sandborg gjorde Hans nåd och som betjänten Johnsson gjorde Adolf Jahr ett gästspel på Dramaten.

1959 stod Renée Björling återigen på Oscarsteaterns scen när succémusikalen My Fair Lady hade nordisk premiär med Ulla Sallert och Jarl Kulle som Elliza och Henry Higgins. Björling gjorde Mrs Higgins med Georg Funkqvist som Pickering medan Eric Stolpe gjorde Alfred Doolittle.

De sista åren på Dramaten

Ingmar Bergman blev teaterchef 1963 och satte återigen teaterns kvinnor i en samma pjäs: Harry Martinsons Tre knivar från Wei, där Inga Tidblad, Marianne Aminoff och Jane Friedmann hade huvudrollerna. Björling gjorde den inte obetydliga rollen som Hertiginnan av Wei med 22 andra kvinnor. Föreställningen hade premiär i juni 1964.

1964 fick hon också rollen som Juliane Tesman i Bergmans uppsättning av Ibsens Hedda Gabler med Gertrud Fridh i titelrollen. Med den uppsättningen fick Björling gästspela på Svenska teatern i Helsingfors, Hebbel Theater i Berlin och på Aldwych Theatre i London.

Nu hade Björling egentligen gått i pension men arbetade oförtrutet vidare, inte minst på elevskolan där hon och kollegan Sif Ruud undervisade den allra sista årskullen 1962-1965 med Lars Amble, Börje Ahlstedt, Per Ragnar, Eva-Britt Strandberg och Björlings adept Anita Wall. Hon instruerade Anita Wall i Arthurs svåra monolog i Shakespeares tragedi Kung John.

När Erland Josephson 1968 tog över Dramaten blev han Renée Björlings åttonde chef. Mimi Pollak sätte upp Georges Feydeaus fars Leva loppan med Catrin Westerlund och Jan-Olof Strandberg i huvudrollerna. Björling fick Olympe Ferrailon på sin lott. Hon medverkade också bland annat i Schillers Don Carlos och i Strindbergs Drömspelet (Ett drömspel) i regi av Ingmar Bergman.

På hösten 1971 tog Renée Björling avsked från Dramaten - den teater i vars tjänst hon tillbringat i det närmaste ett halvt sekel - med rollen som Andra kvinnan i Euripides Trojanerna, där hon spelade med sin tidigare elev och kollega Anita Wall som kreerade Helena.

Filmroller

Björling gjorde i början på 1950-talet småroller i fyra filmer med Ingmar Bergman; Sommarlek (1951), Sommaren med Monika (1952) En lektion i kärlek (1954) där hon som Svea Erneman ändå hade en signifikant biroll och Kvinnodröm året därpå.

I Kenne Fants Så tuktas kärleken (1955) var hon och Douglas Håge föräldrar till Folke Sundquist och i Alf Kjellins första långfilm Flickan i regnet från samma år spelade hon rektor för den internatskola för unga flickor där handlingen tilldrar sig.

1960 kom hennes två sista filmer: Rolf Husbergs Av hjärtans lust som bygger på Karl Ragnar Gierows pjäs med samma namn som spelades på Dramaten 1945 där hon gjorde Friherrinnan Aurora, samma roll som i filmen. Björlings filmkarriär avslutades med Hasse Ekmans film Kärlekens decimaler där hon gjorde Eva Hennings moder,

Hon debuterade på TV-teatern 13 september 1957 med en direktsänd föreställning av en pjäs skriven för TV Else Fishers Porslinsfröken som Hans Abramson satte upp med Renée Björling som Fröken Anna Petrell, Elsa Ebbesen som Fru Andersson, portvakt, Per Sjöstrand som Herr Uno, marionettmakare och Britta Olofsson som Fröken Karin Hyrén, inneboende hos Petrell.[2]

1968 återkom hon till TV-teatern då hon för tredje gången gjorde Mrs Higgins i Pygmalion/My Fair Lady. Eliza gjordes av Harriet Andersson medan Higgins spelades av Gunnar Björnstrand. I övriga roller syntes Olof Widgren, Olof Thunberg, Barbro Hiort af Ornäs, Inga Gill och Anita Wall.

Övrigt

Renée Björling var 1925–1932 gift med kapten Gunnar Ursell med vilken hon fick dottern Monica (1926–1989). Hon är också mormors mor till operasångerskan Malena Ernman. Björling är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[3]

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1915 En proverska Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
1922 Ethel Warren Damernas egen
Leo Dietrichstein
Svenska teatern, Stockholm[4]
1923 En herre i frack
André Picard
Nils Johannisson Svenska teatern, Stockholm[5]
1924 Det levande liket
Leo Tolstoj
Gunnar Klintberg Svenska teatern, Stockholm[6]
Charites porträtt
Einar Christiansen
Pauline Brunius Svenska teatern, Stockholm[7]
1925 Angèle Herrn som kommer klockan 5
Maurice Hennequin och Pierre Veber
Knut Nyblom
Albert Ranft
Svenska teatern[8]
Alarmklockan
Maurice Hennequin och Romain Coolus
Gunnar Klintberg Vasateatern[9]
Brutna vingar
Pierre Wolff
Gunnar Klintberg Vasateatern[10]
1926 Sybil Tenderden Vad varje kvinna vet
J. M. Barrie
Pauline Brunius Oscarsteatern[11]
Fru Lotta Enterfelt Svenska Sprätthöken
Carl Gyllenborg
Rune Carlsten Oscarsteatern[12][13]
Rote Sanningens pärla
Zacharias Topelius
Rune Carlsten Oscarsteatern[14]
Bruden Lycko-Pers resa
August Strindberg
Rune Carlsten Oscarsteatern[15]
1927 Mary Hennes sista bedrift
Frederick Lonsdale
Pauline Brunius Oscarsteatern[16]
Pecks äventyr
Kaja Widegren
Rune Carlsten Oscarsteatern[17]
Birgit Römer Geografi och kärlek
Bjørnstjerne Bjørnson
John W. Brunius Oscarsteatern[18][19]
Bianca Så tuktas en argbigga
William Shakespeare
Gösta Ekman
Johannes Poulsen
Oscarsteatern[20]
Angelique Den inbillade sjuke
Molière
Olof Molander Dramaten
1928 Fru Sarkany Försvarsadvokaten
Ferenc Molnar
Karl Hedberg Dramaten
1929 Helène de Trévillac Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
1930 Suzy Courtois Topaze
Marcel Pagnol
Gustaf Linden Dramaten
Maria Credaro Ungkarlspappan
Edward Childs Carpenter
Olof Molander Dramaten
1931 Margery Fadershjärtat
W. Somerset Maugham
Alf Sjöberg Dramaten
Miss Tox Pickwick-klubben
František Langer efter Charles Dickens
Olof Molander Dramaten
1932 Christiane Fröken
Jacques Deval
Olof Molander Dramaten
En mager ängel
Första kvinnan
Guds gröna ängar
Marc Connelly
Olof Molander Dramaten
1933 Zeba Guds gröna ängar
Marc Connelly
Olof Molander Dramaten
Kristina Mäster Olof
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1934 Julia Rivalerna
Richard Brinsley Sheridan
Alf Sjöberg Dramaten
Hélène Den italienska halmhatten
Eugene Labiche
Olof Molander Dramaten
1935 Märta Åvik Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
Lily Miller Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Rune Carlsten Dramaten
Grevinnan de Jargean Den gröna fracken
Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1937 Asta Klement Skönhet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
Faster Misse Eva gör sin barnplikt
Kjeld Abell
Rune Carlsten Dramaten
Aslaug Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
Ethel
Dorothy
En sån dag!
Dodie Smith
Rune Carlsten Dramaten
1938 Nancy Blake Kvinnorna
Clare Boothe Luce
Rune Carlsten Dramaten[21]
1939 Hélène Bridgekungen
Paul Armont och Léopold Marchand
Rune Carlsten Dramaten
Edna Randolph Guldbröllop
Dodie Smith
Carlo Keil-Möller Dramaten
1940 Värdinnan Den lilla hovkonserten
Toni Impekoven och Paul Verhoeven
Rune Carlsten Dramaten
1942 Julia Naughton, Davids svägerska Claudia
Rose Franken
Carlo Keil-Möller Dramaten
Rena Leslie Ut till fåglarna
George S. Kaufman och Moss Hart
Alf Sjöberg Dramaten
1943 Markisinnan de Chamarande Kungen
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1944 Etatsrådinnan Herming Innanför murarna
Henri Nathansen
Carlo Keil-Möller Dramaten
1945 Friherrinnan Aurore Sinclair Av hjärtans lust
Karl Ragnar Gierow
Rune Carlsten Dramaten
1948 Malena Sänghalm, sköka De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
Ivy, Amys yngre syster Släktmötet
T S Eliot
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Elizabeth Boleyn En dag av tusen
Maxwell Anderson

Olof Molander Dramaten
1950 Baronessan de la Berche Chéri
Colette
Mimi Pollak Dramaten
1951 Sara, mäster Petrus syster,
klockarfru i Turinge
Den nya husmamsellen
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
1952 Modern Furierna
Enrique Suáres de Deza
Arne Ragneborn Dramaten
1959 Mrs Higgins My Fair Lady
Frederick Loewe och Alan Jay Lerner
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[22]
1960 Abbedissan Till Damaskus, del I
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1962 Jane Resan
Georges Schehadé
Alf Sjöberg Dramaten
1963 Flora Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Dramaten[23]
1964 Juliane Tesman Hedda Gabler
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[24]
Hertiginnan av Wei Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[25]
1965 Yvonnes tant Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Modern Flickan i Montreal
Lars Forssell
Jackie Söderman Dramaten
1969 Molly Tolvskillingsoperan
Kurt Weill och Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten

Noter

Copyright